Annons:
Etikettövrigt
Läst 1951 ggr
Ninja
3/20/14, 9:37 AM

Funderingar på dp

Jag har lite smått börjat fundera på en till hund i framtiden och letar en passande ras. Börjat kika lite på dp så försöker bilda mig en lite djupare uppfattning om rasen. :) Jag är van vid större hundar så nuvarande kändes i minsta laget med sina 25 kg.. men jag har lite grann upptäckt tjusningen med en hund modell mindre, i synnerhet då jag bor i lägenhet. Det som fick mig att titta lite extra på dvärgpinscher är att jag vill ha en liten hund som kan och vill hänga med på det mesta, kort och lättskött päls, relativt frisk och gott psyke utan att vara menlös. Som kan hänga med på långpromenader i skogen ett par timmar. Jag har en stövare nu (omplac. pga bristande intresse för jakt, fick bli aktiv sällskapshund i stället), supersnäll och värd sin vikt i guld, och han har gett mig en god bild av vad jag söker i en framtida hund. En som tycker om och vill leka, som uppskattar aktiveringsprylar, kan aktiveras med agility och lite spår och sök på hobbynivå så behöver inte vara någon stjärna. En som tycker det är kul med lite "lagom" trickträning med klicker då nuvarande herren gärna vill ha godiset men utan besväret och ansträngningen. ;) Allt detta på en vardaglig nivå, dvs inte tävlingsinriktat eller som är ett krav att det sker dagligen. Ni som själva har dvärgpinscher, tror ni en sådan skulle kunna passa i min lilla "flock"? (utöver hund så finns två katter) Är dp benägna att vara skälliga inomhus eller är det en uppfostringsfråga?

Annons:
dorismatte
3/20/14, 12:05 PM
#1

Nu är Doris min första dvärgpinscher, så jag kan bara utgå ifrån henne. Det är superlätt att lära henne tricks, hon älskar att jobba och lära sig nya saker. Hon är matfixerad och gör vad som helst för en godis. Hon gör även vad som helst för favoritleksakerna.

Att gå promenader på 2 timmar i skogen har inte varit något problem för Doris, och hon är fortfarande ung. En vuxen dvärgpinscher klarar "hur länge som helst" brukar man ju säga.

Doris är mycket vaktig hemma. Om det kommer någon hem till oss, vän eller "främling", så skäller hon. Ibland av osäkerhet och rädsla, ibland av lycka. Hon skäller ibland på människor som går i trapphuset, men bara då hon är övertrött och egentligen behöver sova. Jag tror att man kan lära dvärgpinschen att skälla mindre inomhus, eftersom Doris var "galen" som valp. Ingen fick gå utanför hennes dörr eller fönster, hon ville varna för minsta lilla ljud. Hon blir bättre för varje vecka och månad, faktiskt. Men att få bort det helt går nog inte eftersom det ligger i rasen att vakta.

Doris älskar leksaker och aktiveringsprylar, men kan inte leka med leksaker tillsammans med andra hundar. Hon vaktar dem och fokuserar bara på leksaken. Hunden är oftast inte alls intressant. Även detta tror jag är träningsbart då Doris är ensam hund i flocken och leker bara med andra hundar ibland.

En sak att tänka på med en liten hund som dvärgpinscher är att ha koll när den leker med större hundar, eftersom skaderisken är större. En vänlig, lekfull tass på en liten hunds rygg kan ju skada. Men man ska ju inte undvika lek med stora hundar för det utan bara vara uppmärksam.

Dvärgpinschrar behöver mycket stimulans för att må bra och bli stabil, men måste också lära sig att kunna koppla av ibland. Jag tränar lite tricks varje dag (ca 5-10 minuter per pass, mellan 1-3 pass per dag), hon får aktivera sig själv med aktiveringsleksak en gång om dagen, jag leker lite med henne någon gång om dagen och går vardagspromenader på totalt 2 timmar. Resten av tiden leker hon själv, sover och myser i min famn när jag pluggar. Det räcker för Doris att må bra och sen på helgen blir det mer fart med skogspromenader och kurser. 

Hoppas att du fick något bra svar i mitt långa inlägg… :)

Sarah-S
3/21/14, 7:47 AM
#2

Jag skaffade dp efter 17 år med schäfer. Jag tror att mina kriterier var ungefär som dina: lättskött liten frisk hund som klarar av att göra massor men som inte kräver aktivering/träning på samma nivå som schäfer.

Jag är supernöjd. Min hund hänger med på allt, långpromenader, cykelturer, dagsvandringar, en dag i soffan, till kompisar/familj mm mm. Hon är nöjd så länge hon får vara med oavsett vad vi gör.

Jag tränar inget speciellt, jag har liksom inte skaffat henne för det utan hon lallar mest runt och deltar i min vardag. Lätt att motivera i "träning" med godis. Saknar dock relevant kamplust och föremålsintresse men kan självklart leka (men inte så att man kan använda det i träning). Hon har ett utvecklat bytesförsvar vilket gör att hon vaktar saker/mig/ben/mat från andra hunden och katterna i vår familj.

Hon har inga rädslor, klarar olika miljöer, höjder, underlag, ljud (skott etc) och gjorde en BHP utan att visa rädsla vid något tillfälle. Kaxig och modig i alla vardagssituationer utom hos veterinären. Där försöker hon mest låtsas om att hon inte finns. Men hon använder INTE tänderna hos veterinär!

Hon tycker inte om fysiska lekar med andra hundar utan föredrar att jaga/bli jagad av likasinnad. Hittills har bästa lekkompisarna alltid varit annan pinne. Buffliga hundar (som vår staffe) anser hon oförskämda. 

Hon älskar värme och kroppskontakt. Sover alltid i hög med katterna eller i famnen under tröjan när vi tittar på tv, eller under en fleecefilt. Just nu när jag skriver detta ligger hon ihoprullad i mitt knä (hon är en liten pinne, bara 3 kg) och sover. Lärde henne passivitetsträning så när hon var valp och nu kan jag ha med henne nästan överallt och ha henne liggande i knät när jag behöver ha henne på ett och samma ställe.

Hon är en enmanshund, blir jätteglad när hon träffar folk hon känner men ingen kan konkurrera med matte ❤️. Kan ibland bli lite väl "svansig" när vi är borta då hon inte vill lämna min sida en sekund. Alla mina hundar har varit sådana så jag får nog ta på mig en del av det. Hon är lite reserverad och finner främmande människor helt ointressanta, ju mer de lockar och pockar och försöker få henne att hälsa desto mer ignorerar hon dem.

Angående "vakt". Nej jag anser inte att hon är speciellt vaktig, mer än med saker då, men hon larmar när hon hör något och det går att bryta med kommando/avledning. Jag har inte lyckats lära henne av med att skälla VARJE gång det kommer någon till ytterdörren. Men å andra sidan ligger det ju i deras natur som gårdshundar. Hon skäller inte utan anledning iaf, men skäller ju betydligt mer i olika situationer än mina schäfrar gjort. De har liksom haft en längre startsträcka till skall. Här är det mer skall som första reaktion innan huvudet kanske hunnit tänka klart på vad man skäller på.

Jag är mycket nöjd med mitt val av ras. Jag rekommenderar dock inte dp till ALLA för man måste veta vad man ger sig in i. De kräver en hel del aktivering och ffa fostran för att bli harmoniska och trevliga sällskapshundar. 

Det är också mycket viktigt att man skaffar en dp från en uppfödare som verkligen tänker på mentaliteten. Har sett så många rädda och ängsliga pinnar som biter i ångest 😕

I'm only responsible for what I say, not for what you understand

Ninja
3/21/14, 10:52 AM
#3

Tack för svar!

Jag är helt okej med att det skälls om någon ringer på dörren, är mest rädd för "småhundsmentalitet" (många småhundar saknar tyvärr hyfsad fostran som spär på fördomen) där det skälls och morras på precis allt, hela tiden. Vet dock själv att de i min närhet helt enkelt inte brytt sig om beteendet hos sina små hundar och låtit det eskalera, säger inte stopp förrän det pågått ett tag och de tröttnat.. 

Även jag är uppväxt med schäfrar så lite vakt när någon kommer är jag van vid. Stövaren jag har nu skäller inte ö h t, går inte fram till dörren förrän jag öppnat och släppt in personen.. då kommer han och kollar om det är någon han känner. :P Främmande människor är tämligen ointressanta.

Oerhörd lätt att ha med att göra, hänger gärna med överallt men vill inte "göra" något och jag är sugen på att vara mer aktiv med hund. Det var jätteroligt under utvecklingsfasen när han omskolades från jakthund till sällskapshund, att se förändringen där han knappt erkände ens existens till att ha fullt fokus när jag bad honom göra något var så roligt! Men när vi väl nått dit så har det liksom tagit "stopp", stagnerat. Lära sig lite lättare trick gick bra det med, kunde rulla runt ett tag med han ville inte riktigt utan såg mer ut som "ge mig godiset bara, jag är ingen cirkushund!" ungefär.. så det ha jag inte hållit i, eftersom det är så tydligt att han inte vill. Jag själv är lite av en clown så det är kul med en hund som tycker om att hitta på "tok". :P

Katterna skulle nog tycka det är kul med en till kompis, ena älskar att leka jaga medan den andra inte vill annat än lika i en varm, mysig hög och gosa, så en likasinnad är bara positivt. 

Det där med en sund mentalitet är nog viktigast av allt på hela skalan.. jag vill verkligen ha en trygg hund utan rädslor, utan könsaggressivitet (eller annan aggressivitet, såklart! Men hos en del raser jag tycker om är just könsaggressivitet väldigt vanligt och man verkar inte ta hänsyn till sådant i aveln, som man skulle göra om hunden vore rent aggressiv mot alla hundar eller människor).
Jag vill verkligen inte bli så begränsad i vardagen, i så många år, helt enkelt. Så på den punkten kommer jag vara noga och se till att uppfödaren har goda värderingar, oavsett vilken ras det blir. Ren valpproduktion med bara hänsyn till utställningsresultat och nödvändiga hälsotester "för att man måste" går bort, jag vill ha lite djupare syfte bakom uppfödningen, för sunda och stabila hundar. Sen finns det ju inga garantier, man vet aldrig hur generna slår till.. men man vill ju ha så bra förutsättningar som möjligt!

Sarah-S
3/21/14, 12:07 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

Ja som schäfermänniska som haft bruksschäfer var jag inte ute efter en "snygg" hund, utan en bra hund. Skillnaden som är mest märkbar är att dp saknar schäferns "jag-lever-för-att-lyda-dig". Träning ställer högre krav på att man får hunden att göra det för att det är roligt, inte bara för att den är född att tycka det är roligt att lyda för en klapp på huvudet.

Lycka till i ditt sökande, du kommer snart se vilken inställning olika uppfödare har på sin avel

Mycket vanlig syn hemma hos oss ❤️

I'm only responsible for what I say, not for what you understand

MikaTela
3/23/14, 10:13 PM
#5

Nu ska vi se. Jag har skummat igenom dina inlägg och ett par svar. Därför garanterar jag inte att jag svarar helt fokuserat eller att jag inte upprepar vad någon annan redan har nämnt.

Dp är en liten ras som oftast älskar att jobba (alla jag har träffat utom en enda har gjort det). Jag har med mina bägge dp på allt möjligt. 
Dom har träna agility, spår, tricks, pilates m.m. Dvs det mesta som faller mig i smaken för tillfället. Och allt har dom varit med på som jag har presenterat och tyckte det har varit roligt.
Jag studerar just nu Arbete med hund och i veckan var första kurstillfället på skolan. Då satt dom bägge två i box i hundstall vilket dom aldrig gjort tidigare. Och relativt fann dom sig i det och viftade på svansen mot allt och alla.
Gamlingen har jag åkt tåg med, haft hunden under ena armen upp och nerför olika rulltrappor.
Ja som sagt dom är med på alla konstigheter jag kommer på. :p

Det går att lära dom det mesta även sådant dom inte gillar från början bara belöningen är bra nog. Min gammelhund HATADE att bära på saker i många år. Men när han var ca 9 år så lärde jag honom "ta kopplet". Numera får jag honom att hämta och bära det mesta inkl metallskålar och otympliga saker.

Jag tror vikten är att man får träffa släktingar till djuren för att själva göra en bedömning. Sen är inte alltid det möjligt och då tror jag man får se till uppfödarens andra uppfödningar för att se hur dom anser att dom ska vara.
Min lilla tik har jag på halvfoder där jag och uppfödaren är väldigt överrens om mentalitet och funktion. Jag fick möjligheten att studera både mamma, moster, mormor och självklart hela kullen valpar när jag åkte för att titta på kullen. Detta kände jag var väldigt nyttigt. Då kunde jag lyssna på halvt öra på uppfödaren och sen lyssna på vad hundarna själva sa i sina kroppsspråk. 

Enligt mig är dp en perfekt ras för den som vill ha något att jobba med, vissa moment kan bli knepigare men med en dp är ingenting omöjligt.
Och framförallt är dom din allra bästa vän som ALLTID ställer upp.

Sajtvärd till Dvärgpinscher.ifokus.se

Ryttare, hundägare, kattägare och kaninägare!

Blogg: http://mikatela.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: