Övrigt

Varför?

2014-03-02 23:25 #0 av: MikaTela

Varför ville du ha hund?

Och varför blev det dvärgpinscher?
Tänker du annorlunda nu efteråt och isf varför?

Sajtvärd till Dvärgpinscher.ifokus.se

Ryttare, hundägare, kattägare och kaninägare!

Blogg: http://mikatela.blogspot.com

Anmäl
2014-03-03 10:16 #1 av: dorismatte

Det är faktiskt svårt att svara på varför vi ville ha hund. Vi båda har haft hund under hela vår uppväxt så det har känts tomt efter att vi flyttade hemifrån. Vi saknade promenaderna, kärleken, aktiveringen och all träning!

Valet dvärgpinscher var till en början främst pga storleken. Vi bor i lägenhet och kommer göra det länge så en liten var att föredra. Sambon ville inte ha en fjantig hund, utan någon som kunde vara med på allt, exempelvis följa med och springa, fjällvandra osv. Vi ville ha en hund med lite utmaning, men som också behövde/ville mysa en hel del. Efter att ha läst om olika hundraser kom vi ganska fort fram till att det var dvärgpinscher vi ville ha, dock tittade vi även på andra raser för att inte fastna i tankemönstret. Det var inte förrän vi hittade uppfödarna, träffade Doris mamma som vi blev helt sålda på rasen och inte kunde tänka oss någon annan!

Skulle det vara idag skulle jag inte tveka att köpa dvärgpinscher igen. Jag skulle inte vilja titta på någon annan ras - jag har hittat den som passar mig! Dock är jag inte helt främmande till att ha en större pinscher i framtiden, eftersom sambon egentligen vill ha en stor hund :)

Anmäl
2014-03-04 08:13 #2 av: Sarah-S

Jag har alltid velat ha djur, så länge jag kan minnas, och det började med att mina föräldrar tillät oss att skaffa dvärgkanin när jag var 8 år och sen när jag började i högstadiet hade familjen blivit så pass mogen att vi tyckte att hund passade.

Vår första hund, Attiz, var en schäfer från en brukskennel och vi fick lova att hunden skulle tränas och tävlas innan vi fick köpa den. Då (1993) var det pappa som skulle ta det ansvaret men det slutade med att det var jag som blev fast för det här med hundträning. Tävlade upp till lydn.klass 3

Tävlade och tränade med familjens schäfer tills jag köpte min egen 1997, sen utbildade jag mig och Yamba och så arbetade jag som hundförare inom bevakningsbranschen, nästa schäfer, Takla, tog över (född 2002.) som tjänstehund. Under dessa år var hundintresset enormt, även min sambo hade schäfer och arbetade som hundförare i bevakningsbranschen, vi tävlade spår och skydd med samtliga hundar, utbildade oss till instruktörer, höll kurser och sambon var skyddsfigurant. *puh*

Någon gång någonstans under den här tiden träffade jag en pinne och föll pladask för rasen. Problemet var att Yamba var hundaggressiv och det var ett himla stök att hålla koll på henne och leva med ytterligare 2 schäfrar, det var barngrindar hit och dit och diverse styr med att få vardagen att fungera. Och tanken på att då ta in en liten hund i huset fanns inte. 

Runt 2002 började jag följa vad som hände inom dvärgpinscher, kollade resultatlistor, följde MH-resultat och läste på om rasen. Jag gillade rasen för att det är en rejäl hund i liten förpackning, den skiljer sig en hel del från schäfer men är ändå ingen svansviftande jag-älskar-alla-hund. Önskan var att ha en sportig sällskapshund som inte ställde lika höga krav som en schäfer på träning och aktivering

2010 gick Yamba bort nästan 13 år gammal. 2 månader senare flyttade min Myra in, och jag har aldrig ångrat mig en sekund. Hon kom väldigt bra överens med Takla (som då var vår enda schäfer i livet).

Jag kan absolut tänka mig att skaffa ytterligare en pinne men det verkar som om Myra helst av allt inte vill dela mig med ytterligare en hund, provade att ta hem en fodervärdshund men det var ingen hit. Så jag nöjer mig med att ha en hund, husse däremot har skaffat en staffe men den konkurrerar ju inte om platsen i mattes knä/säng/soffa...


I'm only responsible for what I say, not for what you understand

Anmäl
2014-03-05 14:22 #3 av: MikaTela

Jag var uppväxt med hund och har alltid älskat hundar och andra djur.
När jag blev sjukskriven och flyttade hemifrån blev vardagen väldigt tom och ensam. 
I början lånade jag andra hundar men blev väldigt tråkigt i längden och jag beslutade mig för att det var dags att hitta en egen vän!

Jag har aldrig varit så mycket för småhundar, tyckte att dom mest var tråkiga. Men det var tiden före jag mötte först dp:n.
Jag fick möta flera olika individer som var olika. Men fick en stor inblick i rasen som jag fastnade för.
Det var en hund som kunde ta mina slappedagar varvade med äventyr. En ras som fick mig att palla mig ur sängen och soffan för att aktivera oss.

Jag har redan valt att fortsätta med dvärgpinscher genom att hund nummer 2 också blev en dvärgpinscher. Jag vågar nästan garantera att det alltid kommer finnas en dvärgpinscher i mitt hem.

Sajtvärd till Dvärgpinscher.ifokus.se

Ryttare, hundägare, kattägare och kaninägare!

Blogg: http://mikatela.blogspot.com

Anmäl
2014-03-05 17:58 #4 av: gardit

Haha

Jag fastnade för en rad i rasbeskrivningen "Pälsvård - räcker att torka med en grov trasa emellanåt"Skrattar

DP passar oss perfekt
Vi ville ha en liten hund, men ingen jakthund, "frisk" ras, för sällskap och motion. 

När jag hade läst om DP letade vi upp en kennel som vi besökte för att träffa hundarna, och konstigt nog när vi åkte därifrån hade vi bestämt oss för en valpFörlägen

Fast visst jagar han, både hare, rådjur och älgGalenoch hans energi räcker till tre generationer.

Anmäl
2014-03-05 22:59 #5 av: MikaTela

#4 Skulle vara intressant att höra om du skulle valt dp idag igen efter det du fått erfara? :)

Sajtvärd till Dvärgpinscher.ifokus.se

Ryttare, hundägare, kattägare och kaninägare!

Blogg: http://mikatela.blogspot.com

Anmäl
2014-03-07 09:01 #6 av: gardit

Vi är mycket nöjda med vårt val av ras, och skulle gärna välkomna annan DP till familjen. Samtidigt är "ombyte förnöjer" något av ett motto för mig (gäller allt utom make och bostad). Vilken hundras det blir nästa gång får tillfälligheten avgöra, det finns så många härliga
Hundraser och blandningar

Är nyfiken på affenpincher, chihuahua m.fl. Har länge haft ett gott öga till pudel och västgötaspets. Men det kan bli något helt annatSkämtarDen som lever får seSkrattar

Anmäl