Hälsa & Sjukdomar

Funderingar kring kastrering

2013-09-02 23:00 #0 av: Shanghai

Hej kära DP-ägare!

Jag sitter och har funderingar kring en kastrering på min DP-tik, hon är 3,5 år, vääääldigt dominant, lika osäker och skäller och har sig när man möter andra hundar ute och hon kan inte vara lös med andra hundar för då ryker dom ihop, eller hon ryker ihop med dom. Och händer ibland att hon gör utfall mot människor pga sin osäkerhet och att hon "måste" hävda sin dominans och därav hamnar vi i många pinsamma situationer.

Jag hade väldigt gärna tagit valpar på henne för hon är så fantastiskt snygg men pga hennes temperament så vill jag inte göra det och jag och pojkvännen ska flytta och eventuellt skaffa en till hund. 

därutav att jag funderar på kastrering


Så här kommer mina frågor;


1. Hur tror ni andra DP-ägare att det kommer bli efteråt? 

2. Kommer det bli lättare för oss vid möte med nya människor och nya hundar?

3. KOMMER det bli lättare att skaffa en valp om hon är kastrerad?


Om ni själva har dominanta kastrerade DP-tikar med liknande problematik, eller bara erfarenhet av dominanta tikar som har samma problem och blivit kastrerade, så uppskattar jag väldigt mycket ett svar från er och era synpunkter!


Tack och hej från oss!

Anmäl
2013-09-03 07:47 #1 av: Anna-Helga

Intressant tråd! Jag bara undrar om ni tagit hjälp med att träna henne med att möta andra hundar? Är hon lydig och trevlig mot er i familjen? Hur fungerar hon med barn? Beter hon sig lika med alla hundar oavsett ålder och kön, storlek? När det gäller hanhundar vet jag att det är en ren chansning att kastrera och på så vis komma åt vissa beteenden och veterinär rekommenderar ibland kemisk kastrering för att prova. Det finns mig veterligen ingen kemisk kastrering när det gäller tikar, utan det är ett stort ingrepp som inte går att ångra, oavsett resultatet. Jag skulle rekommendera att ta kontakt med någon som är duktig som kan hjälpa till med problemet! Följer denna tråden med spänning! Hoppas verkligen det går att lösa!

1. Antagligen ingen skillnad på beteendet.

2. Nej, det måste ni träna med hjälp av någon som är duktig.

3. Kastrationen påverkar antagligen inte alls, bättre ta tag i problemet och arbeta med beteendet.

Anmäl
2013-09-03 12:43 #2 av: Sarah-S

Jag har bara erfarenhet på sätt att alla mina tikar kastrerats i tidig ålder

Båda har varit dominanta självsäkra hundar både innan och efter kastrering, jag har inet märkt någon större skillnad alls i deras personlighet

En osäker hund kommer att vara osäker även efter kastrering, temperamentet styrs inte av könshormoner
Sen undrar jag om du tolkar din hund rätt, i samma mening är hon dominant och osäker vilket inte hör ihop.
Jag tycker att du ska ta hjälp för att träna henne. 

Sen tycker jag att kastrering är bra av andra orsaker men för hennes beteendeproblem kommer det med största sannolikhet inte att hjälpa eftersom det efter 3,5 år även är ett inlärt beteende

I'm only responsible for what I say, not for what you understand

Anmäl
2013-09-03 18:05 #3 av: Shanghai

Jag läste någonstans att det kunde vara hormonerna som gör det och att det då kan hjälpa med en kastrering (det kan ha vart en tråd på familjeliv) därför som jag kom att tänka på det

Hon är en omplaceringshund och man märker på henne att hon är osäker, hon är glad och vill fram och hälsa och busa med nya hundar, men låter man henne gå fram så hoppar hon på istället, med människor kan hon bara hoppa upp och sätta sig i armen utan förvarning (jag säger ju självklart till först att hon kan göra det och att det är på egen risk) och jag tycker det är så pinsamt, och det är inte alla människor och inte alla hundar som hon gör så på. jag vet att färg kan spela roll, men nu kan det vara vita, svarta, bruna, beige, alla färger. 

Det är mycket möjligt att hon inte alls är dominant utan bara jätte osäker. Men hon har alla tecken på dominans, men vi kan ha läst henne fel dessa 2 år som jag haft henne. Jag har ju inte ekonomin till att ta hjälp med det:( 

Här hemma, mot mig och pojkvännen, är hon världens underbaraste, mysigaste, snällaste lilla hund, till och med snällare än mammas lilla lhasapso papillon, och hemma hos mina föräldrar så är hon också världens snällaste och goaste, så länge inte min brors jack russel kommer och ska va med. Kommer det folk hit så ska hon ju visa att det är hon som bestämmer här, men det går ju inte hem hos våra vänner.

Mot våra vänner och min pojkväns familj är hon fantastisk, mot barn är hon underbar. mina bästa vän har två barn, 3 och 4 år, när den lilla var 1,5-2 år så var jag och hunden där och hon stod under en stol och den lille ungen kröp runt på golvet och stod och tryckte huvudet i min hunds mage, jag blev ju jätte orolig att hon skulle bita, men inget hände, hon bara stod. 
Första halvåret som jag hade henne så var det lite jobbigt, hon bet dom 2-3 ggr, men sen var det lugnt, inget mer. Min svägerska har även hon 2 barn. en pojk på 6 år och en tös på 1,5 år, första gången vi skulle ta dit hunden så sa dom till oss att hon får va kopplad för han är rädd för hundar, men det gick hur bra som helst, när vi hade vart där i 5 min så kunde hon vara lös och hon ville pussa på tösen (som då bara var någon månad gammal). Pojken är helt kär i henne, så barn är det inga problem med, hon vill gärna också hoppa upp i barnvagnar;) 

jag har sen jag skaffade henne för 2,5 år sen, då var hon värre ska jag tala om, hon skällde på ALLT, 1,5 årvar hon då. (oj, skrev fel innan, hon är fasen 4 år kom jag på nu, om 23 dar till o med!) hon högg allt och alla, man kunde knappt röra i henne. Nu märker man inte att det är samma hund, men jag skulle så vääääldigt gärna att man kunde gå fram till andra hundar och låta dom hälsa, utan att det blir pinsamt för mig. Jag har försökt med nästan allt när det gäller att hälsa på nya hundar. 


Men om det är någon som bor runtom falkenberg/halmstad (slöinge) som är bra på hundar, så tar jag tacksamt emot all hjälp!


Anmäl
2013-09-03 18:58 #4 av: Anna-Helga

Det låter som att ni behöver hjälp, helt klart. Oavsett om det är osäkerhet eller dominans. Jag låter iofs inte mina hundar hälsa på varken folk eller andra hundar på våra promenader, det finns ingen anledning tycker jag. Och om det fungerar med familjen så kanske det räcker? Vad är anledningen till att ni ska ha en hund till? Framförallt om inte ekonomin finns till att ta hjälp med denna?

Anmäl
2013-09-03 19:05 #5 av: Shanghai

alltså, jag låter inte henne gå fram till folk, men nu menar jag bekantas hundar, eller folk som kommer fram fastän man säger nej. Vi vill ha en till hund för att vi vill ha en kompis till hunden, och det är ett tag kvar tills vi ska skaffa en till hund, blir inte ekonomin bättre så skaffar vi ju självklart inte en till hund, våra vänners hundar går hon ju ihop med, eller ah, hanar i alla fall. Och jag tänker så här, att vissa hundar förändras när dom får en kompis eller ett "syskon". jag förstår ju att man kanske borde ta tag i problemen man har nu.

Anmäl
2013-09-03 20:46 #6 av: Anna-Helga

Jag tycker att ni ska lägga tid och energi och pengar på hunden ni tagit er an. För mig känns det som att det är för er skull ni vill ha en annan hund inte ens att er hund behöver en kompis. Det låter som att er hund trivs bäst med att vara ensamhund. I alla fall i dagsläget.

Anmäl
2013-09-03 22:26 #7 av: Sarah-S

Jag håller med Anna-Helga, det är bättre att ni koncentrerar er på att ta tag i de problem ni har med er hund än skaffar ytterligare en

Har ni otur kommer er tik inte alls acceptera att få "ett syskon", eller så tar valpen efter den vuxna hundens beteende och ni får två hundar med samma problem

I'm only responsible for what I say, not for what you understand

Anmäl
2013-09-05 18:34 #8 av: Anna-Helga

Det är inte meningen att skrämma bort dig, men det känns viktigt att vara ärlig för ni har en knepig situation! Fortsätt gärna berätta för oss vad som händer! Kram!

Anmäl
2014-02-19 00:16 #9 av: Mr Raja

varför inte göra som med hanhundar, ed kemisk kastrering. P-spruta typ. Då får du kanske ett hum om hon blir annorlunda på något vis.

Jag tycker för övrigt det låter som du har en ganska typisk dp-tik, och har jobbat på bra med henne enligt din beskrivning. Och de livligaste och skälliga lugnar sig med åren.

Att tiken gör utfall gör hon väl i koppel? Grejen med DP r att de oftast skiter i att göra sig till. Folk som inte känner ens hund tar det personligt om ens hund inte gillar dem omedelbart och kan ligga och åla sig framför en DP som inte vill komma fram alls eller igen och försöka med allt för att få kontakt - men det enda DPn vill/e var att gå fram och nosa SJÄLV, sen var det bra. Samma med andra hundar. Vissa vill den såklart leka med och folk som kan DP och dessutom har en lten hundgodis i fickan har sällan problem.  

Att den hoppar upp i folks famn utan förvarning är så jäkla typiskt. Frmodligen har den gjort den hos tidigare ägaren.  Börja titta efter hur olk sitter när hon gör så, eller vilka hon hppar upp hos. Det brukar finnas en röd tråd. Kanske gillar hon folk som luktar cigrök etc.  

Anmäl
2014-02-19 00:18 #10 av: Mr Raja

hahahahaha Det här inlägget var ju jättegammalt - såg inte det innan jag svarade.


Hur gick det? skulle jag kanske ha frågat istället :-)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.